jagochrosaprickar

Och som vanligt - IGEN (!!) har jag snöat in på att tatuera mig... Är sugen på att göra något på underarmen.. Skulle vara superfint tror jag! Inget stort, men som betyder mkt för mig. Jag tror det blir texten "My first Diamond is My daughter" och ngt rosa till det - typ en blomma eller så.. En annan idé är att skriva Alice inuti en prinsesskrona eller skriva Alice och att över i:et ha en prinsesskrona - istället för prick... Ja fasiken, det här tål att funderas på lite till alltså...

Den här damen och jag gör allt tillsammans. Vi vaknar. Vi äter frukost. Vi borstar våra tänder sittandes på badrumsmattan. Vi läser bok. Vi borstar håret. Vi målar. Vi pusslar. Vi dricker kaffe. Vi städar. Vi leker. Vi pussas. Vi tvättar. Vi går på toaletten ihop. Vinlagar mat. Vi tar kvällsduschen ihop. Min älskade diamant och jag - Vi gör allt ihop.❤

Idag var jag iväg på länsstudiedag med SFI i Eskilstuna på föreläsningar och workshops om Somalia. Summa summarium var det en intressant och tänkvärd dag! Som vanligt har jag svårt att sköta mig i sådana här större sammanhang. Under workshopen på eftermiddagen med ca 20 personer presenterar jag mig förtroendeingivande för Jenny Larsson som arbetar på SFI i Eskilstuna. Jag hör mig själv forma orden ESKILSTUNA och hinner inte stoppa orden innan de flugit ut ur munnen. Rektorn från just SFI Eskilstuna tittar frågande på mig. "Eeh, näj näj" säger jag på bred sörmländska med betoning på näääj..."jag menar KATRINEHOLM... Jag är visst lite förvirrad" fortsätter jag. Sedan börjar jag skratta, jag kan liksom inte hålla inne skrattet. Det blir sådär hjärtligt skratt och jag kan inte sluta. Som tur är följer många av de andra människorna på workshopen oxå med i skrattets härliga melodi.
Efter ett tag klingar skrattet av och vi återgår till ordningen. Det är bara i mitt bröst som skrattet fortfarande dröjer sig kvar.

Det är dags för den dagliga kvällsduschen. Och det innebär allt som oftast en mamma/dotter dusch.. Vi slår två flugor i en smäll liksom - man behöver ju ändå tvättas och bli ren. Lika bra att slå ihop två duschar till en.

Jag slänger av mig kläderna och hoppar in i duschen samtidigt som jag försöker locka in en halvvild 15 månaders i duschen. Jag sitter ner på golvet (inte favoriten direkt - att sitta ner i duschen, men så mycket smidigare när den lilla rosa pricken är med och halkar omkring - och försöker febrilt få Alice att komma och sätta sig hos mig. I vanliga fall brukar jag alltid göra tvärtom - Alice in först, och sedan mamman...men fasiken, jag frös alltför mycket ikväll.

"Kom här Alice, titta på Ankan" säger jag och kvackar med den gula ankan. Alice går mot mig och liksom öppnar duschdörrarna till fullt läge. Jag fortsätter locka på henne. Alice låtsas inte höra mig och börjar småspringa bort, först till skötbordet för att plocka fram några blöjor och sedan springa vidare till toalettstolen för att "bygga torn" med blöjorna. Hon fortsätter tills lådan är tom och tornet liknar en skyskrapa. Jag själv sitter fortfarande på golvet, i duschen, tillsammans med en gul Anka och försöker få Den lilla rosa pricken att komma och duscha.
" Titta Ankan, kvack kvack" fortsätter jag men med en aningens mer spänd röst. Alice fortsätter att inte höra eller se varken mig eller ankan. Alice kastar sig vidare, in i kläddjungeln och in bland smutskläderna i tvättkorgen. Innan jag vet ordet av ligger alla smutsiga kläder som en ring runt tvättkorgen samt några strumpor inne hos mig, i duschen. Jag suckar och blundar ett ögonblick. När jag öppnar ögonen möter jag en leendes Alice ståendes inne hos mig och den gula ankan i duschen med mina trosor på huvudet och pappans kallingar slängda över axeln. "Men vad hände egentligen?" säger jag högt. Jag vet inte om jag pratar till Den lilla leendes rosa pricken eller till den gula ankan.

Ja. Vadfaaan hände? En frusen mamma. En gul anka. En rosa dotter. Ett blöjtorn. Mycket tvätt på fel ställe.
Det är härligt, livet. I dess praktfulla skal fullt med små vardagliga överraskningar.

Det här lilla yrvädret alltså. SOM jag längtar efter henne de dagar jag jobbar som längst.

Den där härliga fredagskänslan då man vet att det snart är helg har börjat infinna sig i maggropen. Det tillsammans med en kopp kaffe, en fartfylld natt och morgon med lilltjejen är jag mer än redo att möta helgen tillsammans med mitt yrväder!

Tårarna rinner nerför mina kinder. En vän har förlorat sin pappa. Alldeles för tidigt rycktes han bort från livet, från sin familj och från alla som älskade honom. Livet är orättvist. Cancer är orättvist och fruktansvärt. Varför. Varför. Tårarna rinner nerför mina kinder och blöter ner tröjan.

Blodet pumpar i kroppen och jag känner riktigt hur hjärtat får jobba lite extra. Stressen sprider sig som en dimma genom kroppen.

"Visst kan man vakna och känna att man är riktigt visset humör? Visst kan man? "

Jag kryper ner i sängen. Det är sådär alldeles perfekt temperatur i rummet. Lakanen i sängen är kalla mot huden och jag drar täcket närmare kroppen. Jag kryper djupare ner under täcket och vilar huvudet tungt mot kudden. Inom tio sekunder har jag sjunkit ned i djup sömn.
Det här är Sängen och sovtiden - när den är som allra bäst.

Nu känner jag mig nästan som vanligt igen. Aningens tröttare, men det beror nog på värktabletterna jag trycker i mig varje dygn. Jag är så glad att jag äntligen börja kunnat äta som vanligt igen och att halsen faktiskt börja kännas okej. Det är härligt att kunna vara på språng igen! Frihet!!

Kreativiteten spirar och inredningslusten har aldrig varit så hög hos Fru Larsson som den är nu. I takt med att huset blir större och i allt bättre skick börjar de gamla möblerna som paret haft sen de flyttade ihop vid 19 års ålder kännas så trista. "Ut med det gamla och in med nytt fint eller renoverat, så länge det är romantisk chabby chic stil".

Kreativiteten spirar som sagt och u dagsläget letas det lösningar för att nå målet - ett riktigt mysigt chica hus!

Äntligen dags för frissan!! Känns lite som en belöning till mig själv för att jag gjort tog mod till mig och gjorde den där operationen till slut.

Två nätter i rad har jag hört en liten husmus härja runt i väggen. Och inatt, mina vänner, lät det inte längre som någon söt liten husmus! Det lät fasiken som den försökte ÄTA sig ut ur väggen. Rysningarna kryper längs ryggraden!

Idag var jag ute med den lilla Rosa pricken en stund. Vi strövade omkring på gården, utan några större saker att uträtta. Vi njöt av stunden, solen och varandras sällskap!

Året var 2009. Jag och min käre pojkvän, idag man, hade precis fått nyckeln till vårt hus. Vårat allra första hus och gård. Och det absolut största renoveringsobjektet som jag sett. Vi hade precis avnjutit en härlig middag ute på gräsmattan och druckit en hel del rödvin. Vi hade blivit sådär skönt "småfulla" hemma, och suttit och pratat och pratat - Om livet, våra drömmar och huset.

Danne smyger iväg bakom knuten för att pinka, jag tar ett stort klunk rödvin. "Härligt med hus, vilken känsla" tänker jag och lutar huvudet bakåt en sekund och njuter. Rätt som det är, ur ögonvrån, ser jag en vit gestalt komma lubbandes i snabb fart, från husknuten och ut över åkern. Gestalten springer allt vad han har! Gestalten är...Naken. Han stannar upp - gör ett sommarskrik över åkern...och garvar. Jag viker mig av skratt. Som jag älskar Denne galne man.

Idag gick Alice på pottan och la en korv för första gången. Stolta föräldrar!

Men för i tusan, är du Man eller Mus?

Under en natt kan man:
- Sitta upp och försöka sova.
-Äta piggelinglassar.
-Leta efter sin vetekudde.
- Hitta vetekudden.
- springa och värma vetekudden.
- Slumra 45 min i stöten, så länge vetekudden är lindad runt huvudet.
-Duscha en stund.
-Somna på riktigt när dottern och mannen går upp.
- Vara påväg in i galenskapets bubbla när 1177 säger medlidande: " Det finns tyvärr inte så mycket att göra".

Det var inte "toppenpåsmärtdagen" igår... Det måste vara nu, nu här inatt. Tiden är kommen då mina öron kommer skrumpna ihop och trilla av. De kommer smulas sönder och kunna sopas upp med soppborsten. De värker, kliar och tillsammans med "några knivar i halsen" slänger jag snart in handduken.

Trösten är iallafall att det här är bland de sista gången i mitt liv som jag kommer ha så här ont i halsen. Under denna resa har jag verkligen förstått varför det heter Öron-Näsa-Hals... Det hör liksom ihop, det känner jag iaf!

Jag hoppas det är "toppenpåsmärtdagen" idag. Annars vetifaan. Jag har ganska hög smärttröskel. Men inatt och under eftermiddagen har värken varit grym. Jag vet knappt var jag ska ta vägen och vill typ slita av mig öronen som numera högt brusar. Att prata utan smärtlindring är inte att tänka på - så just nu väntar jag på att minutrarna ska gå så smärtlindringen kommer igång. Tur att min fina man och dotter piggar upp mig mellan varven. Och tur att jag har en sådan fin mamma och syster som oxå hjälper mig. ❤

Läskigare andedräkt får man leta efter.

Så skönt att vara hemma igen. Allt har helt klart gått bra. Även om jag är sjukt svullen och har rätt ont faktiskt. Men det går - med smärtstillande och piggelinglassar! Operationsläkaren, läkaren på öron näsa hals, narkossköterskorna var duktiga- men extra plus till läkarna helt klart, så proffsiga! Nu väntar vila vila vila - och vila, och hoppas på att det inte börjar blöda i halsen igen.

Och ikväll är det kvällen före. Kvällen före operation AB. Och i min mage pirrar det. Jag är nervös. Jag kan dessutom inte låta bli att svälja typ hela tiden - som att jag ska "svälja klart" så jag slipper svälja resten av veckan. Vi hörs vänner.
Och Hej O P E R A T I O N.

Rockabilly. Prickigt. Knasigt. Underbart sällskap. Fint. Fääägy. V +NP. Buffe. Röda mattan. Svängigt. Att närma sig 30 år. Tacksam.

"Let your body shaking baby!"
Jenny, 12-10-05, kl.23.29.

Tillsammans med denna dam är helgen fulländad!

Jag såg just mig själv i spegeln och fick syn på mitt ena bröst. Jag kollade närmare och såg bröstvårtan genom tröjan och tänkte "Men oj vad långt ner bröstet hängde idag då". I nästa andetag inser jag också att själva bröstvårtan sitter helt snett. "Håller bröstvårtan att trilla av...eller glida åt sidan?" Hinner jag tänka innan jag kollar innanför tröjan. Innanför tröjan hittar jag inte bara en bh och ett bröst - utan även en fläskpannkakebit som försöker efterlikna min bröstvårta! Tur att det var jag själv som hittade maten! 😃

Helgen möter mig med de raskaste stegen i hela mitt liv. Välkommen!

Knasigheten tar ut sin fulla rätt och nu har jag börjat stamma när jag pratar. Så, med ett skelande öga och ett stammande tal, i en rosa one piece vetifaan om det är så många som borde få möta mig. Ute på godset dansar jag tillsammans med den rosa pricken och den fullfjädrade snickaren oss genom kvällstimmarna. Jag flyr i tanken och låtsas att jag är en rosa liten boll. En boll som studsar var jag vill, när och hur jag vill i takten till Rockabilly musik. Då är jag en boll utan skelande öga och som definitivt har ett flytande tal.

Den lille spindeln i vardagsrummet fångade en galen fluga i sitt nät. Sen åt han av honom!!? Som typ snacks eller någe, sådär lagom krispigt med fluga... Och sen satt jag och tuggade nötter samtidigt. Onsdagsmys!

Allt är oslagbart i jämförelse med när dottern kryper upp i famnen och lägger sig och vilar mot ditt bröst. Så mycket kärlek.❤

Detfinastemedrosarosetterärattmankan följademmedögatialloändlighet.

Jag känner mig oinspirerad till mycket just nu. Konstigt och inte likt mig. Jag hoppas den känslan går över fortare än den smög sig på.

Att vara "fit" är en grym känsla - men för mig tyvärr alldeles för sällsynt. Det kräver hård träning och disciplin. Och framförallt - att kunna säga nej till livets goda oftare än man säger ja! Och jag är ju en sån där Ja-sägare.. Till det mesta - och även till livets goda. Men när jag väl ätit av livets goda - så får jag dåligt samvete! Dåligt samvete av att jag mumsat och ännu sämre samvete av att jag inte hunnit/prioriterat att träna. Men fasiken alltså, det känns så svårt och jobbigt att ta sig ut såhär dags - till gym eller löptur. En löptur i kolsvart och regn - då skulle jag behöva pannlampa och ett stort mod. Modet att överstiga mörkrets onda öga - ja, för mörkrädd är jag oxå. Som ni förstår är min mur till träningen oerhört HÖG just nu. Om någon vänlig själ har lösning på detta så snälla - Tell me!