jagochrosaprickar

Oj vad skönt det är att sjunka ner längre och längre i soffan. Snart ligger jag raklång i soffan och fram sticker glasögonen och två trötta ögon. Ögonlocken är tunga. Nu dröjer det inte länge innan jag glider in i drömmarnas land.

Jag drömmer mig bort. Bort till färdiga väggar. Färdiga fönster. Färdiga lister. Färdigt målade kanter. Färdig skruvat. Färdig borrat. Färdig spikat. Ja helt enkelt till att det är färdigt. Nu. Nu vill jag att det ska vara. Bara så mycket nu. Jag vill inte leva i renovering längre. Inte ha råttor inne pga renoveringen. Inte ha byggdamm inne. Inte ha ett väldigt omysigt sovrum. Inte ha 70 talet flugor inne pga renoveringen. Okej, jag gör ett försök... Om jag blundar och knäpper med fingrarna och önskar tillräckligt mycket att det är klart - då borde det funka. Okej, ett.. Två... Tre.. Knäpp!

Färdigt? Nä fan. Knäpp? Knäpp i huvudet är det enda jag är eller möjligtvis håller på att bli.

Ibland undrar man vilken planet folk kommer ifrån.

Jag återkommer med en beskrivning av kollegiegänget som åkte på Ålandskryssning ihop. Stört konstig gruppsammansättning, men kanske därför de var så sköj! Är fortf lite trött efter den så får bli ett härligt levande inlägg imorrn istället. 😊

Jag börjar känna mig trött efter en hård arbetsvecka, tidig morgon (04.15) samt massa fix här hemma. Och tusan, än kan jag inte ta kväller - måste packa väskan inför Ålandskryssning med jobbet. Blir skoj det - även om jag är i större behov av uppvilning!

Jag smyger upp ur sängen. Klockan är 05.40. Jag hinner endast pussa på mitt rosa hjärta och ge henne morgonvälling. Sedan bär det iväg. Jag åker till gymmet. Jag möter upp lillasyster där. Vi tränar. Vi svettas. Vi umgås genom träningen, precis som förr när vi hade hästarna. Vilken skön morgon - denna tidiga novembermorgon. Jag njuter och tänker att detta är lyx. Livslyx!!

Gudars. Jag blir helt snurrig och förvirrad! Två morgnar i rad har Alice, hör och häpna(!!), sovit till halv sju!! Är detta en ny trend?

I all hast är det lätt att glömma påsen full med den mat man precis handlat på parkeringen och åka hem. Den fina är att totalt missa att man faktiskt
G L Ö M T påsen och inte komma på det förrän man ska lasta ur matpåsen när man är hemma. Då är det skönt att det inte är så långt till stan. Suck. Tur att det var matpåsen och inte Alice jag glömde att packa in iallafall!

På en konferensdag ingår oerhört mycket för en rosa prick. Det ingår till exempel att diskutera nya kursplaner och olika diffusa begrepp, äta en oerhört mumsig choklad/hallonkaka, önska att man var i badhuset med sin lilla dotter, bjuda på gamla tuttskämt för att lätta upp stämningen bland alla 50 talister, erbjuda sig att hämta mer kakor (för att man själv var så sugen) men på vägen tillbaka inse att man inte hittar tillbaka till sin egen arbetsgrupp samt ta vara på tiden så pass mycket att det leder till att bussen med alla ens kära kollegor får vänta på en. Och det ska nu veta - är illa - att få vänta en liten stund, i en buss - när det är fredag. En kula i huvudet på oss som ställde till det!

Sådär - nu tar vi fredag. Jag den rosa pricken. Med huvudet upp, fötterna ned (eller åtminstone på sätet bredvid, halvvägs ner.)

Jag ogillar skarpt människor med sån där översittarattityd... De som tycker att de är lite bättre och finare än andra. De har en ofta en högfärdig utstrålning och där deras blick avslöjar det mesta. Jag säger s t o p p. Sluta upp med det fjanteriet!!

Ett kastrullskåp. En kastrull. Ett par barnstrumpor i kastrullen. Förvånad vid fyndet? Absolut, men kanske inte sån tokig idé ändå. Den lilla rosa pricken - alltid i sitt esse!

Det går utmärkt att:
- Plinga på fel dörr kl.09.00 en lördagsmorgon och inte inse det förrän en okänd man med liten flicka öppnar dörren och tittar frågande på en... (Typ en sån där "Jaha, du säljer jultidningarblick"..,
- Gå ut på dansställe en lördagkväll och dörtvakten tror man är född -97.
- Ta på sig tröjan bakochfram samt trosorna ut och in och åka till jobbet.

En helg fyllt av glädje, skratt, bus, mammafrulle, chiquitadans, vin, pappafirande, förvirring, namndyslexi, tid som går alldeles alldeles för fort. En helg fylld med livets goda alltså!

Idag hade jag min engelskalektion på Särvux, som jag har varje onsdag - varje vecka! Att tillägas bör att jag bara är okej på engelska - absolut inte bra, men heller inte dålig. Jag är nog sådär typiskt svensk i detta fall, mittemellanbra alltså! Men min nivå på engelskan har varit tillräcklig. Fram tills idag. Att lyckas uttala ordet kock på engelska är inte alltför lyckat, även om det ledde till glada tillrop och höga skratt bland både elever och från mig själv. Vi skrattade som tokar hela högen. Ordet "Cook" blev " cock". Att en elev dessutom fnissandes säger att han ska berätta för sin mamma att hans lärare säger "kuk" på lektionen kändes som pricken över iiet. Kuk. För i helvete Jenny. Kuk.

Underbart att se hur den lilla rosa pricken rumsterar om inne på toaletten. Hon greppar pottan, går iväg med bestämda steg och ställer den nöjt i ena hörnet. Hon tar liksom spjärn mot rumsväggarna och sätter sig på pottan. Den lilla rosa pricken får syn på hennes djurbok som ligger och skräpar på golvet. Hon sträcker sig så långt hon bara kan och lyckas nå den. Otroligt nöjd lutar hon sig tillbaka på pottan - bläddrar och läser i boken. Mamman som stod bredvid höll på att dö av skratt, men lyckades hålla sig. Älskade unge - så mycket härliga bestämda idéer och åsikter... Trots att man bara snart är 1 år och 4 månader!

Är du måndagstrött?

Den här helgen är det många som är saknade. Min fina Morfar fick ett extra ljus på sin grav ikväll. Kyrkogården var extremt vacker igår ikväll. Men hörrni - vad är det för konstigt sken jag lyckades få med? I min vidskepliga värld tror jag ju att jag hade sällskap. Andra skyller på blixten på kameran, att tummen var för kameran eller att det var konstigt sken från gatlyktor. Men i min värld stod morfar bredvid mig. Han stod bredvid med sin gråa hatt på sitt huvud och höll mig sällskap. Känns aningen speciellt faktiskt. Förstår att det är många som tycker jag är alltför vidskeplig och nästan kanske till och med knäppis i skallen. Men vet ni - det bryr jag mig inte om! Fina morfar - du är saknad ska du veta!!

En råtta skrämde livet ur mig i källaren! Hur ska jag någonsin våga tvätta i tvättstugan igen?