jagochrosaprickar

"Mamma, jag vill inte vara hemma. Jag tänker rymma" säger Alice. "Nämen, vart tänker du rymma då?" Frågar jag. "Till pippi"svarar Alice. Sedan fortsätter hon och utbrister: "Men mamma och pappa följa med mig. För jag vågar inte rymma själv."

Konstig känsla när tjejernas farmor ringer och frågar om Alice vill komma över till henne en stund på eftermiddagen alldeles själv, utan sina föräldrar och utan lillasyster. Och "det är klart hon vill" utbrister hon. "Att vara hemma är tråkigt, men jag kan inte köra bilen till farmor", fortsätter min stora lilla tjej. "Jag kommer hem sen mamma," avslutar hon. 

Här sitter jag o gör ett blogg inlägg när jag gömmer mig på toan en stund. Vi väntar på BVC tanten som kommer instapplande här vilken minut som helst. Och vi har precis hunnit blivit klara - förutom att mamman inte hunnit borsta tänderna och tagit morgonduschen MEN bestämde mig nyss för att duschen får komma senare idag. Det rullar på helt enkelt. Speciellt förmiddagarna då lilla tjejen har svårt att komma till ro. Då skriks det en hel del här hemma. Jag försöker febrilt mata henne och Alice sitter bredvid och klappar på henne och sjunger "Lille katt". Mellan varven pratar Alice lugnande med lilla syster och säger: "Det är ingen fara, JAG är här. Och mamma också. Och pappa också. Vi är här allihopa." 

I en vecka har vi nu varit fyra i vår familj. Det känns som att det gått så fort och både hjärna och hjärta har svårt att hänga med. Livet är allt bra fantastiskt ibland. Det finns inga ord för hur lycklig jag är. Det är underbart att ha fått två välskapta tjejer. Tårarna rinner nedför mina kinder när jag ser på dem. Mina två fina, finaste i hela världen.

Finaste Freja. Du är så efterlängtad. Vi visste att det var du i magen. Vårt lilla mirakel. 

Jag önskar att jag kunde ha än mer tålamod med mig själv, med min trotsiga dotter och med allt som hör livet därtill. Snälla, dra igång skiten nu så det kan vara över o man kan börja livet som 2 barnsmamma.