jagochrosaprickar

Att vara föräldrar till småbarn är alltifrån glamoröst och det inkluderar både det ena och andra. En bajsklutt som snabbt rullar ner ur blöjan, på mammans tröja och fortsätter ner på golvet är inget konstigt. I vardagen ingår att dottern grabbar tag i tröjkanten och liksom "sliter" ner den och får fram, just det, den gamla patten. Väl där trycks barnets pekfinger in i huden så långt det går och frågar med frågande blick : "Däääh???". Det är heller inget konstigt att kasta mat från ena sidan av matbordet till andra sidan - och asgarva. Det är helt normalt att ha slängt på sig sina kläder ut och in i farten som man borstar tänderna på dottern och inte inser detta förrän man har lektion inför sina elever på jobbet. Det absolut bästa är när man som mamma sitter och leker med play Doh lera som man köpt till ens lilla flicka - i flera timmar varje dag (!!!!) och tidpunkten när man startar med det på dagen är 06.00. Då är den enda räddningen 3 koppar kaffe, 2 Alvedon samt tandpetare (som håller upp ögonen) räddningen. Livet med barn går inte att föreställa sig innan man är där - man tror på ett ungefär kunna gissa sig till det.. Men Gud vad galet galet galet livet kan vara när man kliver in genren "småbarnsförälder".. Men likväl så underbart.

Det är perfekt att det är dags för nyårslöften. Jag har några stycken faktiskt... Och alla har något gemensamt i slutändan.. Typ att bli en bättre människa... Ungefär så kan jag väl sammanfatta.. Ja typ så. Både invändigt och utvändigt - typ.

Å vad jag njuter när jag får bilder som dessa skickade till mig.

Det är illa om man inte lagt märke till sitt långa hår på benen förrän man gör sittups på gymmet och kommer hårstråna riktigt nära. Dags att fixa!

Jahapp. Fredag. Taco. Mys i soffan med fina tjej vänner. Vi har förövrigt känt varandra i 21 år. Häftigt, och det är inte mycket vi inte vet om varandra.

Efter 3 dagars julfirande ligger både jag och min man i varsitt hörn av soffan som två små julgrisar. Vi ligger tysta och bara tittar frenetiskt på tv:n. Det är två människor son ligger totalt förslappade i soffan. Kan tyckas tråkigt i någons ögon - men så otroligt skönt i våra!

❤Mitt hjärta bankar för dig min käre make. Det är så otroligt att jag, rosa jag, haffade dig - mannen. Vilket kap!

Jag har sådan tur att du orkar stå ut med mina egenheter. Mina knasigheter och konstigheter som ter sig aningen komiska i olika sammanhang. Jag har sådan tur att vi efter snart 9 år (!!) ihop fortfarande är kära och att våra hjärtan bankar för varandra. Det är coolt. Så himla coolt. Och man ska komma ihåg att det inte är alltför många som har turen att leva i ett levande kärleksfullt förhållande efter 9 år tillsammans. Tack finaste för att du finns vid min sida.❤

En tanke som slagit mig och som jag funderat på är hur man konstruerar livet. Egentligen är livet litet. Jag menar litet i den benämningen att man som människa föds ensam och dör ensam. Och när man som människa är med om saker som är smärtsamma är man ensam om den smärtan. Emellan födseln och döden, ja allt däremellan, fyller man livet med. Man väljer att fylla det med så mycket bra och roliga saker och tid med sin älskade familj och vänner som möjligt. När man tänker på livet på detta sätt är det lite läskigt. Då känns livet plötsligt så litet - fastän samtidigt så stort. Följande citat passar så grymt in på det här: "Det är de små sakerna som gör livet stort."

Det är julavslutning på SFI. Ca 100 elever sitter förväntansfulla och väntar. Allt flyter på hyfsat okej: SFI kören sjunker vackert, lärare delar ut betyg och premier, det tittas på Piff och Puff - elever och lärare är nöjda. Slutklämmen är att alla lärare ska sjunga "Jag såg mamma kyssa tomten". Och det tror man ju i sin enfald är enkelt. Men. Det är alltifrån enkelt när alla helt plötsligt glömmer texten och ingen - ingen - ingen börjar sjunga, läraren som ska spela gitarr spelar fel, en kollega bredvid en själv sjunger opera och jag börjar fnittra i ren förtvivlan. Herregud vad dåligt det var. Herregud vad jag skämdes att min kropp stod där - ja för min kropp stod fysiskt där - men för att försöka överleva var jag inte närvarande psykiskt. God jävla Jul liksom!

Världens bästa hjälpreda hjälper till i julstöket!

I min värld är det lätt att packa in allt i bilen, sätta sig i bilen och försöka starta bilen utan större framgång. Inte förrän man inte hittar nyckeln och med andra ord inte kan starta den heller inser man att man faktiskt inte har någon nyckel i handen. I samma veva inser man att nyckeln inte heller ligger i jackfickan. I stundens hetta kommer jag på att nyckeln ligger i min handväska och då är frågan - var är handväskan?? Jag hoppar ur bilen och springer i min förvirring runt den. Och DÄR runt hörnet har jag parkerat min lilla bruna handväska med diverse värdefulla ting. Jodå, huvudet ner och fötterna upp - det är min värld just nu.

Sista rycket på jobbet innan jul. Och jag är bara så T r ö t t.

Jag smyghöjer sakta musiken på festen. När den uppnått dansvänlig volym glider jag ut på det tomma dansgolvet(som bara för ett par minuter sedan var ett köksgolv). Nu har köksgolvet förvandlats till ett levande dansgolv och jag låter musiken ta med mig på dess magiska resa. Jag drömmer mig bort och i min och musikens värld så flyger jag! Jag får snabbt en härlig danskamrat och tillsammans svänger vi våra kroppar i takt (och otakt!!) till musiken. Vi dansar allt vad vi kan - och vi dansar galet. Galet mycket. Sådär galet fult som man bara dansar med vissa människor. Nu står vi i ett kök och KÖR allt vad vi kan! Musiken tar överhanden och de "dansmovesen" som vi låter våra kroppar utöva går inte att beskriva i ord. Fler människor glider ut på dansgolvet. Dansgolvet fylls och i detta kreativa rum möts vi - vi dansanta människor!

Helg. Träning. Julklappsinköp. Familjemys. Date med mannen. Inflyttningsfest. Dans. Hästpyssel.Tid med Den lilla rosa sköningen.

Känner på mig att denna helg kommer bli mycket bättre än veckan varit.

Det absolut bästa som finns är att vara mamma. Det finns inget som går upp mot den känslan och den titeln - mamma.❤

Sådär. En knasboll mindre i mitt liv. Jag säger "Tack och goodbye".

En aningen ansträngd känsla infinner sig i luften när man som köpare av tjänst skall betala svartjobbaren som står i ens källare och kämpar med bergvärmen. Den anstränga känslan infinner sig då konversationen sker på följande sätt: " Vill du ha något för det här?" frågar den okunnige husägaren
(och hoppas innerligt att svartjobbaren säger nej). När svartjobbaren svarar "Ja, 100 spänn" håller den okunnige husägaren på att skämmas ögonen ur sig. Han vet - det finns inga pengar hemma. Den okunnige husägaren springer snabbt uppför trappen och letar febrilt efter pengar -"Var, var, VAR i helvete har vi pengar?? " muttrar husägaren samtidigt som det ropas på frun i huset. "Älskling har vi några pengar hemma?"

Samtidigt som husägaren ropar på sin fru och febrilt letar efter pengar i hans jackficka möter han svartjobbaren som med en besviken blick lägger ifrån sig verktygen i trappen. "Hörrödu mannen, jag har varit med om sånt här låtsasletande av pengar förr. Folk tror att man vill jobba gratis", fräser han snabbt innan han slår igen ytterdörren och går.

Kvar står en husägare - som skämts ögonen ur sig - med sina två tomma ögonhålor som närmsta vänner.

Mycket intressant är fenomenet "strunta i regler" när det kommer snö. Helt plötsligt ändras tyst alla regler som finns och det enda som man tänker på är att överleva och ta sig förbi s n ö n. Ett härligt exempel på det är till exempel när människor som helt och fullt börjar ströva på själva vägen - istället för att gå på trottoaren (för där är det ju fullt med snö). Man strövar omkring på vägen fritt och obekymrad över bilarna som eventuellt (och troligtvis!!) behöver åka där.

Naken är stark. Eller är man som svagast naken?

Och ikväll kör vi sista rycket med utbyggnaden i etapp 1. På onsdag är det besiktning och då ska det vara tipp topp!! Let's goooo!!

Det händer mycket just nu. Både privat och på jobb. I ens eget liv och i familjens liv. Full fart - Det är roligt när livskarusellen snurrar. Och just nu snurrar den med en jädrans fart. Jag har fullt upp att fylla den med livets godbitar - såsom guldtid med A och mannen, träning (hör och häpna - jag har kommit igång med det igen!!) träffa mina "stora familj", vänner, husbygget och fler fler saker. Och på detta alla de vardagliga måstena. Det är säkert många som känner igen sig i detta livspussel med ojämnt antal bitar.