Att vara "fit"
Att vara "fit" är en grym känsla - men för mig tyvärr alldeles för sällsynt. Det kräver hård träning och disciplin. Och framförallt - att kunna säga nej till livets goda oftare än man säger ja! Och jag är ju en sån där Ja-sägare.. Till det mesta - och även till livets goda. Men när jag väl ätit av livets goda - så får jag dåligt samvete! Dåligt samvete av att jag mumsat och ännu sämre samvete av att jag inte hunnit/prioriterat att träna. Men fasiken alltså, det känns så svårt och jobbigt att ta sig ut såhär dags - till gym eller löptur. En löptur i kolsvart och regn - då skulle jag behöva pannlampa och ett stort mod. Modet att överstiga mörkrets onda öga - ja, för mörkrädd är jag oxå. Som ni förstår är min mur till träningen oerhört HÖG just nu. Om någon vänlig själ har lösning på detta så snälla - Tell me!
Åka till er eljusspår och gå med mig? :)
Fina du - kom till huvudstaden och samla inspiration med en vänn :)) puss