jagochrosaprickar

Tyvärr har jag under en längre period haft många jobbiga tankar att arbeta med. Och det är sådana saker man inte delar med sig av på en blogg, framförallt inte på en öppen blogg såsom min är.

 Ett litet dilemma är just min blogg. Min fina lilla blogg jagochrosaprickar. Jag har tänkt mer på den än jag varit aktiv på den. Problemet är aningens komplext. Min blogg är öppen och olåst. Det betyder att vem som helst kan kika in. Kika in och läsa. Kika in och titta på mina bilder på mitt liv och allt i det. Det känns aningens olustigt. Jag älskar att skriva, det är lite av en passion här i livet. Men jag har det senaste året (skulle jag väl vilja säga) skrivit ganska sparsamt här. För jag har kommit på att jag inte vill lämna ut mig själv och de runt omkring mig till vem som helst. Och jag känner att jag har nått en punkt där jag bestämt mig för att göra något åt det. Jag kommer att fortsätta skriva, eller, jag skriver faktiskt väldigt mycket och ofta: fast hemma, alldeles för mig själv på min egen dator. Men jag kommer att fortsätta blogga tror jag, fast på något annat sätt. Mindre utelämnande, troligtvis utan bilder på mina barn samt troligtvis låsa bloggen. Och då får de som verkligen är intresserade av att läsa ha lösenord. Jag tror det måste bli på detta sätt. Eller kanske på något annat sätt. Men ändring blir det. Vi får se när och hur helt enkelt. Jag funderar också på att nischa bloggen o skriva genom "berättelseform", det tror jag skulle vara lite skoj. Jaja vi får se. 

Bloggen kommer inte vara av karaktären "happy life" karaktär. Jag är så sjukt trött på alla happy smile haschtaggade på typ "bästalivetever" eller "jagälskarmittlivsåmycket". Ibland känner jag bara, vad fan, varför lägger vi inte ut sanningen på instagram eller Facebook. Kanske skulle alla må lite bättre då och slippa "perfektalivetångesten"?! Men ändå, fastän jag är så trött på det där...lägger jag själv ändå ut en bild på "den perfekta fredagskvällen", en mys i soffan bild med en skål smarrigt godis.. Att jag sitter själv i soffan o tragiskt stirrar på mobilen är väl förjävligt. Så tragiskt.