jagochrosaprickar

Väl hemma tar samarbetet vid. Jag tar dottern och kämpar mot trapporna med min spända gravidmage. Det känns ungefär som att det är magen och jag mot världen. Jag lyckas flåsande ta oss uppför trappen och går in i Alices rum. I ögonvrån ser jag något litet springandes längs väggen. Men hjärnan är trött och oerhört seg och orkar liksom inte registrera detta. Jag fortsätter min väg ner mot tandborstning och längtar oerhört efter min kudde. 

I samma ögonblick som jag pillar ut linsen ur det vänstra ögat hör hur det liksom river runt på övervåningen. I nästa ögonblick kommer katten nerspringandes med en råtta i munnen! Hon parkerar under matbordet i köket. Min käre make försöker febrilt få ut katten som morrandes sitter blickstilla. Alice gråter på övervåningen. Jag har en lins kvar i högra ögat, är oerhört kissnödig och springer upp och försöker natta om dottern. Klockan är 02.20. Dottern somnar snabbt om. Jag springer ner och hinner slå ner rumpan på toan. Alice gråter igen. Katten morrar fortfarande under matbordet med råttfan i munnen. Jag springer upp igen, fortfarande kissnödig, en lins kvar i högerögat och oborstade tänder. Klockan är 02.25. Alice ligger och tittar. Vill liksom inte sova. Jag känner hur blåsan håller på att explodera. Men som ett mirakel blundar dottern och hon somnar snart in i en lätt sömn. 

Jag kutar nedför trappen där jag möts av en glad man som fått ut både katten och råttan samtidigt som han håller på o fixar några smarriga ostsmörgåsar. Jag försöker återigen sätta mig på toan när jag hör Alice än en gång gråta och ropa på oss. Denna gång går mannen upp medan mamman kör en "supermorsankissning" och borstar tänderna samt pillar ut hela ögat (nej jag menar såklart linsen) på max 10 sekunder. Jag kutar upp för att byta av mannen som också han är trött såhär dags på dygnet. 

Det är dags att sova. För oss. För hela vår lilla familj. Vi har lämnat 2013 och rullar in mot 2014.