Egen vuxentid

Jag vaknar upp. Det är mörkt, tyst och alldeles lugnt och stilla i huset. Det är en konstig känsla att vakna upp alldeles av sig själv utan att en liten röst ropar på en. Alice sov hos världens bästa mormor och morfar inatt. Jag och mannen fick egentid, ni vet sådan där tid som man kallar vuxentid. "Vuxentid", tänker jag, och liksom smakar på ordet. Jag kliver ur den varma sängen och drar på mig min rosa morgonrock. Väl nere sätter jag på kaffe och kryper upp i soffan. "Vuxentid."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0