jagochrosaprickar

Jag ligger nedsjunken i soffan med filten högt uppdragen över min runda kropp. Jag har parkerat kroppen. Här. I soffan. Och jag orkar inte röra mig en meter till. Iallafall inte precis just nu. Det enda jag orkar röra är handen till och från godisskålen. Bebisen sparkar allt hårdare i magen ju fler godisbitar jag petar i mig. Denna lilla bebis är nog precis som jag aningens sockerberoende just nu. Efter helgen ska jag återgå till mandarinmaraton på kvällarna. Det är bättre än detta godissug som infinner sig varje kväll vid 19.30 tiden.