Hästarna mina

Jag smeker den lilla hästens mule. Samtidigt frustar stoet till och min handflata fylls av värme. Jag böjer mig fram över boxkanten och smeker den andra hästens hals. "Så lena, så fina och gudars vad gott de luktar" tänker jag.

Hästar. Hästar som alltid varit en stor del av mitt liv. Och nu är det sista av mitt "hästeri" snart ett minne blott. För ett tag sedan bestämde sig jag och min man att vi skulle sälja hästarna. Vi har inte tid... Och inte ork... Och hästarna är värda mer, de är sociala och behöver jobba och stimuleras.

Köparnas bil och transport rullar in på gårdsplanen och jag drar på mig ett leende som inte är på riktigt. Jag försöker spela och låtsas att allt är som vanligt fastän tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag blinkar bort tårarna och sväljer en extra gång. Vi gör klart köpet. Leder på hästarna på transporten och snart åker ekipaget iväg. Jag går med tunga steg in i det tomma stallet. Ett tomt stall, utan hästar. Hagar utan hästar. En gård utan hästar.

Tanken gnager sig fast. Jag SKA orka ha häst igen. Så är det bara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0