Svarta pricken
Idag arbetade jag också min första arbetsdag på 13 månader. Känns helt sjukt. Visst, när jag väl åkt hemifrån (efter några tårar) kändes det lättare. Och mannen och dottern hade haft en toppenbra dag hemma..Och det var ganska roligt att träffa kollegor och blir säkert ännu roligare att träffa eleverna när de väl börjar. MEN jag känner mig inte redo att lämna min tjej så här regelbundet än. "Jag är inte redooooo", vill jag bara skrika! Känns helt stört. Konstigt stört - man skaffar barn för att man vill vara med dem.. Och sen måste man lämna dem! Jag fascineras över hur samhället är uppbyggt. Man måste arbeta för att få pengar.. Och med andra ord lämna bort det finaste man har för att kunna göra det. Usch, det är med sorg i hjärtat jag lämnar min ögonsten på morgonen. Och imorgon måste jag göra det IGEN!! Imorgon ska jag klä mig helsvart.
