Duschproceduren
Jag sitter i vår lilla campingstuga och beslutar mig för att gå och duscha. Ledsamt nog i servicehuset i de offentliga duscharna som man delar med resten av campingpolarna... Jag tar Alice på höften och duschpåsen med 5 kronor och duschtillbehören och lubbar iväg. Väl inne i duschkuren börjar det - duschpasset!! Med en 1 åring som vägrar stå i duschkuren utan bara vill sitta (och allra helst pussa på golvet, ja ni läste rätt) börjar svetten lacka under mammans lugg och skrattet letar sig upp i bröstet redan innan man klivit in i den lille duschen. Med Alice på höften, 5 kronor som ska stoppas in i myntfacket, försöka schamponera in håret på mig och Alice, undvika att Alice suger på duschslangen, inte nudda antingen duschväggen eller duschdraperiet med någon kroppsdel på varken mig eller Alice ( en konstig ide jag fick för mig under campingveckan) och samtidigt ha en vision om nyrakade ben går inte riktigt ihop. Duschpasset tar en stund och jag var mycket nöjd om jag lyckades skölja ur allt schampo och eventuellt kleta in lite balsam i håret oxå. Att jag allt som oftast inte kom ihåg att varken skölja ur balsamet eller hårborste att fixa ut burret med var en mindre detalj i denna duschupplevelse. När vi väl är klara med själva duschningen är det dags för nästa projekt - påklädning. Vi kliver in i påklädningskuren och jag försöker febrilt få Alice att stå upp på sina små ben - men förgäves. Jag fortsätter påklädningsproceduren med Alice på andra höften men min förmåga att göra fler saker samtidigt åt detta håll går klart mycket sämre. Därför skippar jag både bh och trosor i detta läge. Väl på med diverse plagg kastar jag upp dörren och lyckas möta min spegelbild i helkroppsspegeln. "Fasiken, inte så pjåkigt," muttrar jag tyst för mig själv..."kunde varit värre, vad är väl lite gråsvarta mascararingar under ögonen, bröst som hänger aningens mer än för ett år sen, mjukisbrallor som skär in litelitegrann i rumpan samt ett jätteburr på huvudet" fortsätter jag. Jag och Alice kliver ut genom dörren ut från servicehuset - ut till friska luften och friheten. Väl framme vid stugan vinkar Alice glatt till sin pappa. "Var det skönt att duscha? Frågar han mig. "jodå" svarar jag leende och funderar om det överhuvudtaget var värt det. "Du ser fräsch ut... Men, tröjan är ut och in..." säger han leende. Jo men visst, det var just det. Livet rullar på i dess snabba takt med glada tillrop ett gäng klädmissar, kaffekoppar, vilda tjut, okammat hår och kärlek. Kärlek i mängder.
