jagochrosaprickar

Och lillbruden passade på att kolla in både fåren och kossorna. En mycket spännande morgon med andra ord!!

Sista dagen på min långa föräldrarledighet. Jag försöker intala mig att det känns okej att börja jobba heltid. Dessvärre fungerar det sjukt dåligt. Jag ljuger mycket sällan - och om jag skulle säga att det kändes bra, ja då skulle jag ljuga.

Rix morgonsol river varje dag räkningar. Nedan ser ni mitt lilla bidrag med motivering... Tror ni jag tar hem de? 😊

Att riva räkning är oerhört stort
iallafall för mig som är en lantlort.

Om detta skulle slå in skulle jag klättra på klädmodets högs mur,
om det mot förmodan skulle bli min tur.

Men nu till det viktiga om varför det skulle bli jag,
helt enkelt för att det skulle rädda min dag.

Nya kläder jag skulle till mig själv och min familj unna,
för sommarkläderna börjar bli lite väl tunna.

Nu har jag som vanligt pratat på tok för mycke.
Snälla Rix morgonsol, ta min husräkning och riv i ett stycke!

Ibland förvånas man. Utan att man borde. Just nu är jag förvånad över begreppet vänner och vad det egentligen innebär. Och i min värld är det att ge och ta - precis som i alla förhållanden! Känns trist att vara besviken - men jag kan ändå inte låta bli.

Alice knölar ihop frukostsmörgåsen som mer och mer börjar likna en stafett pinne. Och det var just det - början på dagsstafetten!! Med ett gällt skrik försöker den lilla rosa pricken ta sig ur matstolen med stafettpinnen i högsta hugg. Jag försöker febrilt få loss smörgåsen ur den starka lilla handen - och lyckas. Alice sätter fart, in till badrummet och där hittar hon nästa stafettpinne - tandborsten! Jag smetar på tandkräm och växlingen mellan oss går finfint. Alice greppar snabbt i farten och löper vidare. Hon kastar sig ned på golvet och börjar liksom skura golvet med tandborsten. Jomenvisst - blir lagom snyggt. Sedan fortsätter den lilla rosa pricken, men aningens Galna...att kamma håret - med tandborsten och tandkrämen! Det var början på denna ljuva dag - En alldeles vanlig onsdag morgon.

Eller liknar mer hångel kanske?!!

Det rullar på. Livet. Livet i dess glamorösa småbarnsförpackning med hela innehållsförteckningen. Lägg till en utbyggnad på 70 km, hästar, en operation på ingång och heltidsjobb på det så behöver man inte fundera på vad man ska hitta på att dona med på fritiden. Jag har just nu ofrivilligt lagt träning på hyllan och fokuserar på att få ihop vardagen på ett bra sätt. Känns fortfarande annorlunda att arbeta istället för att vara hemma med pärlan och busa och fixa här hemma på dagarna. Nu ska allt allt allt hinnas med på kvällen och det kan kännas tufft. Speciellt eftersom mannen bor i utbyggnaden samt att jag själv dunkar huvudet i trötthetsväggen på tok för tidigt på kvällen.

När jag var liten och det var lördag fick alla vi barn veckopeng. Det var något alldeles speciellt och lite extra! I början, när vi var små var veckopengen på 10 kr var och utökades senare till 20 kr. På den tiden fick man mycket för dessa slantar - mycket mer än man får idag. Veckopengen fick vi göra vad vi ville med - och oftast gick det oavkortat till lördagsgodis. Jag kommer aldrig glömma känslan när mamma eller pappa packade in oss tre barn i bilen och åkte till affären för att handla det magiska lördagsgodiset. Vi satt förväntansfulla och glada.

Väl inne i affären kunde jag länge stå och välja vilket godis jag var sugen på mest. Ibland kunde det ta upp till en halvtimme för mig att välja. Mina yngre syskon valde snabbt. Lillebror skulle nog troligtvis ha en tablettask och något mer, kanske en klubba och tuggummi. Lillasyster valde något annat - minns faktiskt inte vad hon åt på den tiden. Mina syskon har alltid haft lättare att välja saker, jag står liksom för veligheten i vår familj. När mina syskon valt godis stod de och studsade och försökte påskynda mitt livsviktiga beslut. Men, detta kunde ta tid. Jag velade och velade - ville verkligen inte köpa fel godis. När jag väl kom hem kunde jag ju bli sugen på det som jag inte köpt. Så det gällde att välja länge och väl. När tid och ett antal kunder passerat kassan och vi äntligen står i kön för att betala kommer jag på att jag nog ändå måste byta den där chokladbiten mot den andra som jag faktiskt tänkte köpa först. Mina syskon stirrade argt på mig och jag kilade snabbt iväg och ändrade- äntligen kände jag mig nöjd över godisbeslutet. Vi åkte hem och satt och myste på våra rum tillsammans eller själva med vårt godis. Ibland kikade vi på tv: n och myste.

Minnen. Så härliga minnen. En liten avklippt episod med så mycket känsla. Oftast är det det lilla som skapar den största känslan.

Vem har egentligen bestämt:
Att man måste städa och vilja ha rent o fint omkring sig?
Att man ska ha huvudet upp och fötterna ner när känslan är precis tvärtom?
Att göken gal?
Att jag måste bli trött toktidigt vareviga kväll och knappt orka göra något?
Att mina naglar är omålade?
Att huset måste dammsugas ikväll och toaletten städas?
Att det inte är bra med godis varken för tänderna eller kroppen?

Nä, dags att sätta fart. Suck.

Vi dansar oss genom livet... Spelar ingen roll vilken tid det är på dygnet!

Idag när jag kom hem från 8 timmars arbetsdag skrek Alice "Mamma" och kom springandes och slängde sig i min famn. Älskade tös. Så mycket kärlek.

Om man vill kan man mata sina tår med russin. Kanske.. Kanske vill de smaka!?

Men vad faan! Nu sitter jag nästan och skriver en kartläggning av min dotters första års utveckling. Snacka om arbetsskadad. Nu raderar jag. Punkt och slut.

Visste ni att man kan KRYPA omkring på min rumpa. Det kan bara betyda en sak - den är alldeles för stor.

Tröttheten har krupit sig på. Så nära och alldeles för tidigt ikväll oxå.

Hur förklarar man smultronmärke på engelska? Inte säger man "strawberry market" iallafall... Den turkiske frågvise mannen stirrade först på min dotters kind och den rödrosa pricken - och sedan på mig...? "Whats this?" frågade han. "Its a strawberry market!" svarade jag glatt. Den turkiske mannen stirrade frågande på mig.

Eller va?... Jordgubbs affär... Kan man ha det på kinden? Nja... Kanske inte...

Avnjuter just nu i detta ögonblick en kopp kaffe uppkrupen i soffan. Regnet smattrar mot fönsterrutan, vinden griper tag om husknutarna, dottern sover förmiddagslur, katten ligger bredvid mig och kurrar, tvättmaskinen dånar för fullt nerifrån källaren och hästarna står och myser med hö inne i stallet. Hösten är här med allt vad det innebär!

Att resa med barn, till varmare breddgrader, var för mig aningens pirrigt. Men ack så underbart! Att resa med barn inkluderar så mycket att det är svårt att få med detaljer men i livet med barn är det detaljerna som är viktiga.

Att resa med barn inkluderar en flygresa full av bus med Liten 1 åring, inte sitta i en och samma ställning i mer än 10 sek, äta flygplansmat med "huvudet ner och fötterna upp" känsla, blöjbyte med fel slags blöjor (glömde Up&Go) halvt ståendes med minimum utrymme samtidigt som "tittutleken" tog överhanden och slutade med nerpinkade brallor. Summa summarium: 1)Aningens trötta föräldrar (och även en trött mormor som satt bredvid händelsens epicentrum) efter flygturens slut.
2) aningens stolta föräldrar, dottern / vildbattingen skötte sig utmärkt.

Att resa med barn inkluderar lek på stranden, lek på hotellrummet, lek i havet, lek i vagnen, lek i bussen.. Ja lek i stort sett överallt med vadsomhelstsominteärfarligt. Det som tog priset var ändå när morfarn tvingar upp den stackars lilla mamman och en lycklig Alice på en madrass i poolen (som Alice gärna ville sitta på). Alice sittandes på madrassen och även mamman som med starka armar håller om sin dotter. Morfarn liksom "kör" ekipaget runt runt i bassängen med ett nöjt barnbarn. Allt väl så här långt. Snart gör sig dock känslan påmind om okammat hår, osminkad och att bikinin inte riktigt sitter kanon och att det "bluppar" både här och där. Mamman tittar sig nervöst omkring. Fullt med folk ligger runt poolen, tysta, stirrandes på oss - de enda som badar. Mamman blundar ett ögonblick och önskar att alla är borta när hon öppnar ögonen igen. Stängda ögon - öppna ögon...men likt förbannat är alla stirrande ögon kvar.

Att resa med barn inkluderar så mycket glädje, skratt och fantastiska stunder.

Borta bra men hemma bäst!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3359712/images/2012/pic_5051e8b9ddf2b31f9500198a.jpg" class="image">

Vi har varit på resande fot. Ja, faktiskt precis hemkomna efter 1 vecka i soliga Turkiet. En galet rolig och härlig vecka helt enkelt! Återkommer om detta, men just i detta ögonblick hägrar soffan och min alldeles nyinköpta ROSA one piece.

Mitt hjärta värker av kärlek till min lilla dotter.

Är så sjukt trött att mins ögon ser kors.

Fullmånen har höjt sig över skogen, ängarna, vårt hus och över våra liv. Månen - full av hopp, tro, lugn, respekt och förväntningar. Månen är både skrämmande och oerhört vacker - på samma gång.

Vad är egentligen viktigt då man ska köpa bil.. Är det färgen, snabbheten, storleken på bilen, storleken på motor, antal dörrar, priset, var bilen finns eller handlar det bara om vad man gillar? I min lilla familj verkar det oerhört krångligt att fundera ut vad som är viktigt..

När man ska flyga i fyra timmar och ska göra det med en ettåring så löd konversationen mellan föräldrarna på följande sätt:
"Det är lite väl optimistiskt att packa ned boken i handbagaget va?" frågar mamman.
"Eehh ja, jag saknar den hellre" svarar pappan. Mamman nickar tyst till svar och undrar i sitt stilla sinne HUR den lilla dottern kommer kunna sitta stilla i fyra timmar!

JaG äR eN dRöMmArE.

Jag ligger i soffan med ett glas rött och laddar mina batterier. Min man skämmer bort mig ikväll. "Världens bästa man, Världens bästa, för mig." tänker jag. Han ska laga tre rätters till mig ikväll och sen ska vi krypa ner i badet. Myskväll och kvalitetstid på hög nivå. Det är fint det.

Jag ligger och tänker tillbaka på den senaste månaden. Jag har ärligt haft några jobbiga veckor nu när jag börjat arbeta igen. Och har nog kanske inte varit alltför trevlig mot min käre make. All energi har gått åt jobbet med diverse händelser samt till min fina dotter. Visst har man blivit trött rent fysiskt av att jobba.. Men det är inte det som varit den största och jobbigaste omställningen för mig. För mig är det svårt med mitt mammahjärta - ja skratta ni som vill det.. Men faan det har och ÄR en stor omställning. Jag trodde nog inte jag skulle påverkas så mycket som jag gjort. Jag tycker det är roligt att jobba, det handlar inte om det. Det är mitt hjärta som bara SKRIKER efter min lilla tjej de timmar jag inte är med henne. Det börjar dock kännas lite lättare, men bara LITE. Vetskapen om att jag bara kommer få träffa henne ännu mindre om ett par veckor när jag börjar arbeta heltid igen svider! Ja det svider rejält.