jagochrosaprickar

Liten hand tar min. Liten skållhet hand och en ännu varmare kropp. Liten är sjuk. Herregud vad mammahjärtat värker när Liten är sådär rödmosig, trött och svag. Det enda jag vill är att jag ska vara sjuk istället. Lilla lilla fina du. Tänk vad jag älskar dig Liten.❤

Jag och Alice hade Världens bästa morgon! Vi dansade som tokar och borstade varandras hår! Kärlek på hög nivå.

Livet rockar när man har små barn. Nu förtiden visar livet mig alla nyanser i alla olika vinklar och färger.

Något konstigt har hänt. Ikväll när Alice och jag tog kvällsduschen började vi peka på olika kroppsdelar och säga namnet på dem. Det lät ungefär så här: "Dä?" frågar Alice. "Mage" svarar jag. "Var är Alice mage?" frågar jag tillbaka. Alice pekar på magen. "Dä?" frågar Alice igen och pekar ännu en gång på min lilla mage. "Mage" svarar jag leende. Allt är väl så här långt.

Nu böjer sig Alice fram och vill liksom känna på min lilla mage. Helt okej för min del. Men om någon kan vara vänlig och förklara Hur Alice näve lyckas försvinna in i min mage när hon grabbar tag i den så vore jag mycket tacksam. Om detta inte vore nog ser ungen förvånad ut när detta händer och känner tillråga på sin egen mage igen!!! Jag kan inte annat än gapskratta. "Ja, min mage är aningens mjukare än din, hur så?" fnittrar jag och ser på en förvånad Alice.

❤❤❤

Idag har jag tagit itu med en jobbig sak som jag mått lite dåligt över ett tag nu. Så skönt att det är avklarat!

En dålig natt innebär ungefär 6 napptapp och med andra ord 6 uppvaknanden för de lilla föräldrarna, sovit i mindre än 4 timmar osammanhängande tid, legat vaken i timtal och vändt och vridit på mig, hört knassel och tassel och knak och brak i huset + att det numera är tokmörkt ute vilket jag allt annat än gillar.
Nu finns det ingen åtetvändå, nu är det: Hej måndag!

Jag blir stressad över ofärdiga saker. Vissa saker är mer stressframkallande än andra. Ofärdiga saker i mitt liv är just nu: storstädningen av huset, städning av bilen, husbygget, en diskussion på arbetet... Ja och en hel del annat. Nu knackar/ slår Alice på toalettdörren och skriker - så nu är 5 min frid slut!

Livet på landet i dess fagra förpackning.

Just nu kör vi en ny dansstil. Mammans och pappans dansstil har alltid varit fantastisk med "fuldansen" som nummer ett. Men den lilla dotterns dansstil tar priset.

För att utöva Alices dans krävs en aningens framåtlutad ståendes ställning, armarna tätt intill kroppen i 90 graders vinkel, huvudet på sned och ett koncentrerat ansiktsuttryck. Du måste vagga fram och tillbaka från sida till sida och gärna så djupt ned som möjligt. För att lyckas fullt ut gör du dessa rörelser hela vägen ner tills du sitter på huk och försöker sedan ta dig upp på samma sätt. Glöm inte de tidigare dansrörelserna. Högsta poäng får du om du efter dessa rörelser och dansmoment tar ett tiotal steg fram och då gärna springandes med snabbt, ryckigt vinkande händer och ett galet ansiktsuttryck. Avsluta dansstunden med ett lätt skratt.

Denna vecka är det storstädning i Hagalund på kvällstid. Det är jobbigt, och framförallt tråkigt. Men fint blir det!

Jag slänger kvickt in handväskan i framsätet, efter kommer jag och mitt dunkande huvud. Yrseln har tagit överhanden och ett lätt illamående börjar krypa på. "Fan oxå, lite sen är man med" muttrar jag medan jag lägger i backen, backar lite för snabbt, upp på gräset för att kunna vända. I farten hinner jag höra krasch och ett skrapande ljud. Jag hoppar snabbt ut ur bilen och inser att jag backat på den stora lyktan vi har ståendes på gårdsplanen. "Trasig lykta + ett hårt, långt skrap i lacken på bilen som är till salu = mindre glad man" muttrar jag vidare. "Tur att han redan åkt, då kan jag skylla på att någon annan slagit upp bildörren" muttrar jag allt högre." Så tokigt det kan bli", fortsätter jag och ett leende likt en grimas sprider sig över ansiktet. Väl tillbaka inne i bilen vrider jag på musiken. Basen och mitt huvud dunkar i takt.

Det är alltid någon som ser dig.

När man glömmer bort hur sin mobil ser ut och måste kolla på displayen för att komma på om det är ens mobil eller inte börjar det vara sådär bra. Om man dessutom snor kollegans almanacka i tron om att det är ens egen och lyckas säga Puss i telefonen till vaktmästaren... DÅ är det dags att att gå hem.

Kära du.
Du som är intresserad av att storstäda mitt hus, ta hand om de ledsna blommorna, tvätta tvätten, vika tvätten, handla, laga middag varje kväll samt se till så huset ser allmänt fint ut mest hela tiden är välkommen att höra av dig till mig på snabbaste sätt. Jag är i stort behov av dessa tjänster så att jag kan få umgås med min familj istället.❤
//Jenny

En gammal loge. Fina klänningar. Nymålade naglar. Härligt galna och fria människor. Hjärtlig stämning. Lekar. Vin. Musik. Dans i timmar. 5 timmars dans för min egen del. Trötta ben. Härliga Sensommarkväll. Minnen. Minnen för livet.

Warning for desperate housewife.

Har visst ett antal husdjur nu för tiden: två hästar, en katt, ett antal döda möss/dag som katten släpar till dörra och flygmyror i massor 2 ggr per år. Det sista är minst sagt roligt.

Typ så här kan man känna ibland..

Dagens kommentar: "Men du Jenny, som lärare behöver du väl ingen whiteboard?" frågar den smarta IT killen mig (som tittar trött mot whiteboardtavlan och rycker uppgivet på axlarna.) Min egen puls ökar och jag ser på hela honom att han bara är lat - han orkar helt enkelt inte fixa min whiteboardtavlan. "Nej inte om du i fortsättningen kopplar dina datorer utan elkablar", svarar jag leende. I mitt huvud tänker jag att då skriver jag väl på väggen.

Så var det åter dags igen: Morgondagen - fylld av hårt arbete och förhoppningsvis trevliga samtal. Jag letar efter den där extra energin som jag vet kommer behövas imorgon, men den har ännu inte infunnit sig. Jag hoppas den möter mig när jag vaknar upp imorgon.

Jag springer runt efter ett litet yrväder av högsta rang. Får tag på kaffekoppen i farten och tar en stor klunk. Klunken är så stor att jag måste svälja den i två omgångar. Det kallas tidsbesparing - jag slipper ju lyfta kaffekoppen två gånger! Jag kutar in på toaletten för en snabb kissning, men hinner inte klart eftersom det blir alldeles tyst i huset och jag inser snabbt att jag G L Ö M T att stänga för grinden till övervåningen och trappen står till förfogande för diverse småmänniskor i huset. Jag kniper av och tänker att jag är grymt tacksam att jag gjort läxan på knipövningarna. Jag fullkomligt löper ut från toan med byxorna på trekvart, hjärtat i halsgropen och pulsen dunkandes i öronen... Ut från toan, genom köket och DÄR sitter hon. Och klappar kissen så lugnt och fint med spaden från sandlådan. Jag stannar upp och vänder tillbaka till toan för att spola. På utvägen tar jag ytterligare en klunk kaffe som vid denna tidpunkt hunnit bli ljummet. "Ah, det gör inget", mumlar jag för mig själv."jag tycket om kallt kaffe" fortsätter jag och upprepar mantrat 10 gånger. Varför vet jag inte. Det knackar på dörren. Det är grannen från gula huset. Jag öppnar - med Alice och spaden på höften, byxorna uppdragna i midjeläge, leksaker samt mina trosskydd utspridda över hela hallgolvet (fråga inte mig hur de hamnat där) och..tataaaa UTAN bh och genomskinlig t-shirt. Livet i dess enkla mening men fullt av oviktigt innehåll.

Undrande. Tänkande. Drömmande.

Att vara optimist betyder inte att det räcker med att säga att man ser positivt på saker. Man måste tusan oxå handla optimistiskt i alla lägen - och det är svårt.

Jag sitter i gungstolen och vaggar Alice till sömns. Hon lutar sitt huvud mot mitt bröst och drar en lättnadens suck. Jag njuter av ögonblicket. Livet - när det är som bäst. Jag drar in luften av henne och tänker att "här sitter vi resten av kvällen". Jag vilar mitt huvud mot hennes och för ett ögonblick är vi En igen. Jag känner hur min ena arm börjar pirra och snart har även den somnat. Jag reser mig sakta upp och lägger ner Mitt Allt i hennes säng. Vackra tjej.

Det förbaskade skådespelet - Det sociala skådespelet. Ni vet när man ler och säger att det är bra även om det inte är det. Men, vem orkar eller har tid att lyssna? Och framförallt, vem orkar förklara. Då är det lättare att spela.

"Dä?" frågar Alice och pekar mot lampan. " Det är en lampa" svarar jag leende. "Dä? " frågar Alice och pekar mot lampan. "Lampa" svarar jag leende. "Dä?" frågar Alice. "Lampa" svarar jag. "Dä?" frågar Alice och rycker i min klänning. Jag möter återigen min frågvisa dotters blick och svarar "Lampa". I mitt huvud skriker jag "Laaaaaaampaaaaaa"!!!!

Jag älskar när fina människor runt mig är sådär galet lyckliga. Lillasyster ringde och berättade om förlovning. Några minuter tidigare hade jag fått ett underbart sms från henne med bilder på en ringar : "Nu är det vi för evigt". Hur underbart är inte det? Så vackert och fint att jag blir tårögd och får svälja ett par extra gånger. Och fattar ni... Min lillasyster är förlovad med en superfin karl... Underbart!! Jag älskar KÄRLEK, kärlek är livet. Vad vore livet utan kärlek?

Vissa människor har det där lilla extra. Det där som gör det så sjukt kul att umgås med dem, eller bara vara i deras närhet. De är som "måbrapiller" och finns i de flesta miljöer och situationer.

Jag står och sminkar mig i badrummet. Rätt som det är kommer Alice gåendes runt hörnet. Känns så konstigt att min lilla tjej GÅR. Hon går mest hela tiden och reser sig upp utan stöd. Liten börjar bli stor.

Jag har precis krupit ned i soffan och mina tankar vandrar iväg. Iväg till två olika vänner som har det tufft just nu i livet. En olustig känsla kryper fram och jag virar filten runt min kropp. Tankarna snurrar och jag önskar jag kunde göra så mycket mer för dem. Men det går inte, det enda man kan göra är att finnas där och lyssna och stötta. Ibland skulle man vilja trolla - trolla bort alla vidrigheter och smärta här i världen. ❤

När man föder ett barn och blir mamma börjar man automatiskt kunna följande: - tänka bort sina egna hungerskänslor och äta någon annan gång. - skjuta upp alla eventuella toalettbesök till en annan timme eller eventuellt dag då det passar bättre... - sitta ihop med en annan människa och spendera all tid ihop utan att det känns jobbigt eller påfrestande. - vakna upp på morgonen genom att slå upp ögonblicken och vara hyffsat pigg, även om den totala sömnen endast varit ett par timmar under natten och då osammanhängande timmar. Förr skulle jag sjukskrivit mig resten av veckan och känt mig som en påse skit. - likställa kaffe och sömn. - bli aningens mer harmonisk och hetsig på samma gång. - fundera på livets frågor samtidigt som man byter blöja, torkar golvet, viker tvätten, klipper naglarna på dottern, myser framför tv:n, bantar, plockar ena ögonbrynet, glömmer bortbvad man själv heter och pratar i telefon SAMTIDIGT. Och sen undrar man varför man blivit så disträ och snurrig. Hallelujah!!

Magen kurrar högt och ljudligt. "Var är kvällsfikat? " frågar den. Jag svarar magen: "Nej du, den här kroppen har tuggat klart och DU Magen har blivit alldeles för stor under semestern, därför blir det inget kvällsfika." Magen svarar med ett långt kurrande. Jag fortsätter: "Jaa Magen, det är bara att välja: Tjock eller hungrig?"

Ibland får man städa lite efter Lilldamen när hon ätit..

Dagens kommentar: " Idag luktar landet faktiskt ganska gott." By: Kajsa Börjesson, 2012-08-01, kl.19.58.