Kaffe med mjölk
Alice dukar upp till kafferep inne i lekrummet. Vi är tre som ska fika. Alice, jag och dockan Hanna. Alice dricker saft, Hanna välling och mig serverar hon - "Kaffe med mjölk!"
Mammahjärtat dör en stund. Älskade barn. Hon har till och med lagt märke till att hennes mamma inte bara dricker kaffe - utan hennes mamma vill också ha mjölk i sitt kaffe!
Godismaraton
Jag ligger nedsjunken i soffan med filten högt uppdragen över min runda kropp. Jag har parkerat kroppen. Här. I soffan. Och jag orkar inte röra mig en meter till. Iallafall inte precis just nu. Det enda jag orkar röra är handen till och från godisskålen. Bebisen sparkar allt hårdare i magen ju fler godisbitar jag petar i mig. Denna lilla bebis är nog precis som jag aningens sockerberoende just nu. Efter helgen ska jag återgå till mandarinmaraton på kvällarna. Det är bättre än detta godissug som infinner sig varje kväll vid 19.30 tiden.
Sista arbetsdagen innan julledigt
Då kör vi den tredje och därmed sista julavslutningen för i år. Jag har sammanlagt haft avslutning för ca 300 elever varav tre olika klasser är mina. Det blir skönt med julledigt och bara umgås med familjen och njuta.
Relationer
Jag har alltid haft många vänner. Jag har vänner från olika tidpunkter i mitt liv och som givetvis betyder olika mycket. Förr, innan jag hade egen familj, var det lätt att hålla igång alla relationer och bjuda in till "tjejmiddagar"och olika slags fester osv. Det var en jäkligt rolig tid och jag kunde sitta i timmar och prata med vissa av mina vänner. Vi kunde sitta och snicksnacka och tiden bara sprang iväg. Nuförtiden är detta så mycket svårare. Många av mina vänner har familjer och fullt upp med allt vad det innebär.
Även idag, flera år senare, är det jag som har en tendens till att vara den personen som hör av mig och som tycks vara den som anser att kompis förhållandet är aningens viktigt. Jag kräver inte mycket, eller ens några långa telefonsamtal längre. Jag tänker nog bara att ett sms någon gång i månaden kan vara på sin plats. Men när tankarna börjar rulla i huvudet och frågan uppkommer: "När egentligen hörde den där kompisen av sig och frågade om en simpel kaffe eller liknande eller ens skickade ett sms och frågade hur läget var?" När man inser att man inte kommer ihåg när detta skedde senast, det är då jag börjar fundera på om man överhuvudtaget ska lägga ner någon energi på relationen längre.
En nära vän till mig sa en gång en mycket klok sak: "Även vänskapsrelationer måste man vårda, annars försvinner dem." Och det är så himla sant.
Limefärg på rumpan
Och med en stor limefärgad pärontårtsfläck, mitt mellan skinkorna, mitt på rumpan är det bara att fortsätta lektionerna i 3 timmar till. Hur döljer man det som lärare? Jag funderade ett tag på att gå med rumpan tryckt mot väggarna, men insåg att detta snabbt skulle misslyckas.
Livets öga
Jag bugar mig djupt fylld av respekt inför livets bergochdalbana. Vågar jag ens se sanningen i vitögat?
Presentask
Livet i en gungande liten presentask. Helt utan fast mark. Glansigt eller matt papper spelar ingen roll. Och knappast färgen på snöret runt det heller. Livet har sin gång och det är bara att hänga med.
