jagochrosaprickar

Så härligt att bli godkänd hos MVC idag! Tjoho! Jag vet att jag balanserar på en smal tråd - men är så grymt glad att värderna gått tillbaka och såg bra ut igen!!! Nu hoppas vi det håller i 2 veckor - sedan kan väl den här skit ungen få komma!! ❤️

Efter lite halvtråkigt besked hos BM idag så kände jag när jag klev ut från portarna att jag ville gå och köpa ett paket cigaretter o ta en cigg. Konstigt med tanke på att jag aldrig rökt i hela mitt liv och att jag är så mycket emot rökning som man kan bli. Men jag kände bara: "Fan jag vill inte mera.  Jag orkar inte vara den här duktiga tjejen som alltid ska göra rätt och vara alla till lags. Jäkla pretto-brud!! Jag vill inte det här. Kan inte någon annan ta det här åt mig. Nu tar jag mig en cigg." 

Nu går min kropp och lägger sig. En kropp som bär runt på ett alldeles för tungt snorfyllt huvud med på tok för få sömntimmar med ständig huvudvärk. En kropp som bär runt på ett hårt pumpande hjärta. En kropp som väger mer än den är van vid. En kropp som har foglossning. En kropp som egentligen älskar att röra på sig men som i dagsläget mest vill ligga still. En kropp som bär på ett barn. En kropp som bär på ett nytt liv. En kropp som gör allt för att förbereda sig för att föda

Snart går jag in i vecka 34. Det är många känslor som börjar infinna sig och framför allt är det längtan - känslan som är den största. Vi längtar hela familjen efter "lilla bebisen" och Alice frågar varje dag om den kommer snart. 

När man vaknar till ljudet av små fötter som kommer trippandes över sovrumsgolvet och en liten kropp som smidigt tar sig upp i sängen och in under täcket kan man inte annat än le. Det finns nog inget underbarare att vakna till. En ny dag med nya möjligheter. En liten röst som säger "mamma, det äj mojjon nu!" 

Idag är hela familjen sådär väldigt söndagströtta. Sådär segt trött som man bara kan bli på söndagar. Så trötta är vi. Man kan tydligen bli det fastän man inte jobbar.

Sjukskriven. Ja så är ordet. Sjukskriven. Men trots den negativa laddningen och mina egna känslor av misslyckande så känns det ändå ganska okej. Jag vet att detta är för min egen och bebisens hälsa. För att vi ska må bra hela vägen fram tills bebisen kommit. Det får vara såhär just nu helt enkelt. Läkare har ordinerat mig mycket vila. Kan vara ganska svårt om man heter Jenny Larsson, men jag gör mitt bästa. Dessa dagar som sjukskriven har jag sovit mycket, jag har tagit långa varma bad, läst bok och legat i soffan och bara slappat. Jag har gjort sådant som var åratal sedan jag sist gjorde. ❤️

Jag och Alice är inne på Britt-Maries pyssel och pynt för att köpa vita små träklädnypor till hennes alla teckningar. Jag älskar att gå inne i sådana pyssel butiker. Jag kan gå därinne i timmar och låta fantasin springa iväg ned mig. Hag drömmer mig bort och funderar på allt jag skulle vilja göra. Vi går ett varv, vi går två varv och vi går tre varv. Min duktiga tjej går nöjt små pratandes bredvid mig. Slutligen bestämmer vi oss för att betala . Alice lägger upp sakerna på kassan och jag drar nöjt mitt kort. Samtidigt som detta sker börjar min fantasi skena och jag inser att jag inte är klar i butiken. Jag måste drömma mer. Fundera på framtida projekt och njuta av stunden. Sakerna vi köpt plockas snabbt ned i en liten påse som Alice glatt tar emot. "Jaha, jaaaa säger jag.. Tack så mycket, men vi tar nog ett varv till, alltid hittar man väl något" klämmer jag ur mig sådär härligt klämkäckt. " Eller hur Alice?!.." Säger jag och ler mitt bredaste leende mot min lilla tjej. Alice ser uppgivet på mig och säger: "Mamma, det jäckej (räcker) nu mamma". Kassörskan brister i skratt. Jag inser att mina köpvanor redan satt spår hos min 2,5 åriga dotter. Jag fnittrar. Alice nickar och tar min hand och styr stegen mot ytterdörren. Dottern har rätt. Det räcker nu mamma, det räcker nu!