jagochrosaprickar

När jag var liten och det var lördag fick alla vi barn veckopeng. Det var något alldeles speciellt och lite extra! I början, när vi var små var veckopengen på 10 kr var och utökades senare till 20 kr. På den tiden fick man mycket för dessa slantar - mycket mer än man får idag. Veckopengen fick vi göra vad vi ville med - och oftast gick det oavkortat till lördagsgodis. Jag kommer aldrig glömma känslan när mamma eller pappa packade in oss tre barn i bilen och åkte till affären för att handla det magiska lördagsgodiset. Vi satt förväntansfulla och glada.

Väl inne i affären kunde jag länge stå och välja vilket godis jag var sugen på mest. Ibland kunde det ta upp till en halvtimme för mig att välja. Mina yngre syskon valde snabbt. Lillebror skulle nog troligtvis ha en tablettask och något mer, kanske en klubba och tuggummi. Lillasyster valde något annat - minns faktiskt inte vad hon åt på den tiden. Mina syskon har alltid haft lättare att välja saker, jag står liksom för veligheten i vår familj. När mina syskon valt godis stod de och studsade och försökte påskynda mitt livsviktiga beslut. Men, detta kunde ta tid. Jag velade och velade - ville verkligen inte köpa fel godis. När jag väl kom hem kunde jag ju bli sugen på det som jag inte köpt. Så det gällde att välja länge och väl. När tid och ett antal kunder passerat kassan och vi äntligen står i kön för att betala kommer jag på att jag nog ändå måste byta den där chokladbiten mot den andra som jag faktiskt tänkte köpa först. Mina syskon stirrade argt på mig och jag kilade snabbt iväg och ändrade- äntligen kände jag mig nöjd över godisbeslutet. Vi åkte hem och satt och myste på våra rum tillsammans eller själva med vårt godis. Ibland kikade vi på tv: n och myste.

Minnen. Så härliga minnen. En liten avklippt episod med så mycket känsla. Oftast är det det lilla som skapar den största känslan.