jagochrosaprickar

Nytt ord: Kolhydratsknarkare!: jag säger tyvärr check till det.

Jag smyger in i Alices rum och lyfter en sovande liten tjej. Jag drar in lukten av henne och njuter. Det finns inget bättre. Jag kan inte låta bli att ta med denna fina människa in till vårat sovrum och lägger henne hos mig. Hennes djupa andetag visar på att hon fortfarande sover. Jag lägger försiktigt ned henne och kryper tätt tätt intill - så underbart. Jag drar en djup suck och somnar medan mitt hjärta bankar för denna lilla tjej.

Gym + gyminstruktör + syster + fallande kvinna = Grymt kul, energipåfyllande och bara så härligt!

När man äntligen lyckades ta sig ut på löprunda efter min egen halsfluss o penicillinkur och familjens magsjuka får man ju såklart känning i det lilla knät. Har haft ont i det till och från när jag löpt men nu gjorde det så pass ont att jag fick stanna flera gånger...Tusan oxå!! Jag som verkligen behöver komma igång igen efter 2,5 veckors träningsfrånvaro. Och jag gillar verkligen att löpa, känns lite som min grej liksom.. Ska ta o passa på o googla runt lite på't nu när både dotter o man ligger utslagna..

Just nu kör vi med den förvånade minen mest hela tiden...

Det slår aldrig fel. Tror jag lider av otur. Det känns som en influensa som aldrig ger med sig. Jag undrar ja när det ska sluta. Självklart är allt relativt och visst det är väl inte så farligt. Det är ju ingen som är sjuk eller så.. Men jag vill ändå inte att det ska vara jag och i mitt liv. Klart och slut. Nu bestämmer jag att efter detta är oturen slut.

Idag blev det flätor för Lill Fia!

Är det någon mer än jag som har flugor som till och med förökar sig när de flyger?

Jag tänker för mycket. Det vet jag. Men när jag börjat tänka på något kan jag inte sluta. Jag vill inte tänka framåt. jag är en drömmare utan dess like. Jag försöker stanna i det som kallas här och nu. Men finns det egentligen? Tickar inte tiden hela tiden? Så det som är NU precis nu är ju redan förut..

"Vad gjorde du bakom vallen vid fyrvägskorset vid Scania?" frågade moster. "Armhävningar & sittups" svarar jag leende. "Jaha, vi trodde du ramlat när vi åkte förbi och såg en galning ligga bakom vallen. När vi åkte tillbaka för att kolla om det verkligen var du och se om du behövde hjälp såg vi ju att du tränade... Då åkte vi bara förbi!" fortsatte moster fnittrandes. Min moster var inte den enda som åkte förbi och inte heller den enda som tittade. Herregud vad folk kan glo.

Efter en härlig dag med massa bus med Lilltjejen ser man så här pigg ut.

Danne kom hem och sa att han var kär i denne man.

Visst borde det vara förbjudet att prata sex med okända?! Iallafall med säljare i kassan. Outhärdlig situation för säljaren men skoj för övriga som tjyvlyssnar!

Då var Alice och min kladdkaka färdig. Tidigaste kladdkakan någonsin!!

Goder morgon goder morgon välkommen var gäst, vi önskar eder alla en fröjdefull fest! Tjo, skönt med tidig morgon! Och snö är det ute oxå!

Älskar livet och allt där till.

I mitt liv blir saker i ting ofta lite knasigt. Ärligt talat vet jag inte varför. Jag uppskattar när det blir knasigt, det förgyller min vardag och säkert många andras. Det är härligt. Jag kan vara lite plumpvarning mellan varven, ni vet.. Prata först o tänka sen. Igår var jag på jobbet totalt kanske 20 minuter och följande hände, vet inte om jag var "överspeedad" eller bara " back in business" så att säga, kolla in listan!
- Nämnde glatt och högljutt till en kollega att "bara ETT barn kan man ju inte ha.. De blir ju lite speciella, fortsatte" jag lika glatt. Kollegan svarade: " ja, lite speciell kanske jag är".. (jag hoppas hon fortfarande vill jobba med mig). (till er som bara vill ha ett barn eller har det, jag förstår det absolut OCH alla barn blir ju inte speciella!)
- Sade "va" typ hundra gånger när en av mina föredetta elever pratade med mig och en annan lärare fick översätta åt mig. (dumma jag, borta för länge från jobbet?)
- snubblade uppför trappen till ingången och körde huvudet i dörren! (hej och välkommen liksom!)
- stod i säkert 5 minuter och försökte komma in till arbetsrummet när jag insåg att det var fel dörr.
- jag har visst dålig syn då jag råkade kalla en av mina kollegors elever för HAN när det var en HON på det gemensamma stor mötet och var dessutom tvungen att försöka prata mig ur situationen. ( Så tokigt när man fortsätter prata eftersom det oftast bara blir värre).
- Avslutade med att köra hela vägen till Gnesta med infällda sidospeglar. (bra kört där!)
Jag var aningen trött i huvudet när jag kom hem.

Gubbe och myntinkast kan vara bland det vidrigaste jag vet. Toppa det med vanlig hederlig gubbsvett så får vi summan av kardemumman!

Jag fick för mig att duscha på träningen idag. På friskis finns det ett stort duschrum med sisådär 5 duschar och ett mindre dusch bås med 2 duschar. Jag valde glatt det mindre "duschbåset" i hopp om att slippa "samduscha". Självklart dröjer det inte förrän draperiet slits upp och en äldre dam kliver in. Jag inser snabbt att jag borde valt det stora duschrummet eftersom det nu känns som ens personliga sfär inkräktas pga alldeles för liten dusch för två okända människor... Dessutom blir jag inte av med känslan att det känns som att jag MÅSTE prata med henne. Just i dessa lägen hatar jag att jag pratar med de flesta och ganska mycket till på köpet. Jag lyckas dock mot alla odds att motstå känslan. Jag är sjukt nöjd att jag inte inledde en konversation med damen i duschen. Hur börjar man den konversationen utan att det blir konstigt liksom... "jaha, skönt och träna lite?" eller "jaha, så du valde oxå den här lilla duschen?" eller varför inte: "ursäkta, vad använder du för shampo?" Jag råkade dessutom tappa själva duschmunstycket och sprutade därmed vatten på lilla damen. Nää, tacka vet jag att duscha hemma utan dusch med okänd!