Livslöparn
Jag springer runt efter ett litet yrväder av högsta rang. Får tag på kaffekoppen i farten och tar en stor klunk. Klunken är så stor att jag måste svälja den i två omgångar. Det kallas tidsbesparing - jag slipper ju lyfta kaffekoppen två gånger! Jag kutar in på toaletten för en snabb kissning, men hinner inte klart eftersom det blir alldeles tyst i huset och jag inser snabbt att jag G L Ö M T att stänga för grinden till övervåningen och trappen står till förfogande för diverse småmänniskor i huset. Jag kniper av och tänker att jag är grymt tacksam att jag gjort läxan på knipövningarna. Jag fullkomligt löper ut från toan med byxorna på trekvart, hjärtat i halsgropen och pulsen dunkandes i öronen... Ut från toan, genom köket och DÄR sitter hon. Och klappar kissen så lugnt och fint med spaden från sandlådan. Jag stannar upp och vänder tillbaka till toan för att spola. På utvägen tar jag ytterligare en klunk kaffe som vid denna tidpunkt hunnit bli ljummet. "Ah, det gör inget", mumlar jag för mig själv."jag tycket om kallt kaffe" fortsätter jag och upprepar mantrat 10 gånger. Varför vet jag inte. Det knackar på dörren. Det är grannen från gula huset. Jag öppnar - med Alice och spaden på höften, byxorna uppdragna i midjeläge, leksaker samt mina trosskydd utspridda över hela hallgolvet (fråga inte mig hur de hamnat där) och..tataaaa UTAN bh och genomskinlig t-shirt. Livet i dess enkla mening men fullt av oviktigt innehåll.
