jagochrosaprickar

Det här med trots. Det måste vara en saga för sig alltså. Som förälder blir man inte riktigt klok i huvudet. Ena dagen och ena stunden flyter allt bara på för min lilla (eller förlåt, jag menade stooooora) treåring för att i nästa stund och nästa dag fallererera. Allt bara rasar samtidigt som humöret ändras på en sekund och små horn växer ut i tinningarna. Mitt förråd med tålamod prövas gång på gång och minskar för varje minut som går. Som mamma försöker jag ha oändligt med tålamod men jag vet att mitt förråd måste bli större. Jag är ingen bra hantverkare som kan snickra ihop ett, men jag är kreativ som få och borde därför komma på ett sätt som gör att jag får mer tålamod. Jag försöker febrilt hitta strukturer för att bryta min treåring och våra duster så vi gemensamt kan komma fram till lösningar. Men ibland kör vi båda huvudena i väggen. Det är inte lätt. Inte enkelt. Inte för någon av oss. Men det är väl som min mamma och många andra säger: "Små barn, små bekymmer."