jagochrosaprickar

Det är med sorg i hjärtat jag nu intar min sista månad som heltidsmammsledig. 

På riktigt har jag separationsångest från denna ljuvliga tid, som jag aldrig mer kommer

få uppleva igen. Ja, visst om jag får fler barn blir jag mammaledig igen.. Men, DENNA tid

kommer aldrig igen - att vara hemma med sitt första barn och ha all tid i världen att 

njuta av varandras sällskap. Det har varit helt otroligt och jag önskar önskar önskar att det var 

mer tid kvar än det faktiskt är. 

 

Trots min separationsåmest är jag ju givetvis otroligt glad att Alices pappa (bästa pappan 

i hela världen) också vill och har möjlighet att vara hemma med henne. De kommer få

en grym tid tillsamman mmadrasser pappa och dottermys och bus! Det är ju trots allt inte 

så många pappor som är hemma så länge som mannen i detta hus kommer vara.