Det konstruerade livet

En tanke som slagit mig och som jag funderat på är hur man konstruerar livet. Egentligen är livet litet. Jag menar litet i den benämningen att man som människa föds ensam och dör ensam. Och när man som människa är med om saker som är smärtsamma är man ensam om den smärtan. Emellan födseln och döden, ja allt däremellan, fyller man livet med. Man väljer att fylla det med så mycket bra och roliga saker och tid med sin älskade familj och vänner som möjligt. När man tänker på livet på detta sätt är det lite läskigt. Då känns livet plötsligt så litet - fastän samtidigt så stort. Följande citat passar så grymt in på det här: "Det är de små sakerna som gör livet stort."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0